>Tjänster >Att välja papper >Efterbearbetning
 |
|
Efterbearbetning |
 |
|
|
|
|
|
| |
|
|
- Om du valt ett bestruket papper över 150 g eller ett obestruket över 200 g bör det bigas före falsning. Annars kan det uppstå sprickor.
- Bestruket, glättat papper fäster sämre än obestruket papper vid limbindning.
Det kan du motverka genom att
- Undvika de mest bestrukna och glättade papperskvalitéerna,
- Välja en högre ytvikt,
- Undvika utfallande tryck mot ryggen,
- Se till att bokbinderiet använder så kallat kallim.
- Obestruket papper är inte meningsfullt att lackera för att få glanseffekt. Däremot kan en lackering skydda mot stoftning. Om du vill lackera för att få högre glans, välj ett bestruket papper.
- Obestruket papper är direkt olämpligt att laminera. Om du vill laminera, välj ett högbestruket glättat eller halvmatt (silk) papper.
|
|
|
Det är viktigt att ta hänsyn till efterbearbetningen när man väljer papper. Det gäller både falsning, bindning och yt-behandling. Här kan man annars förstöra resultatet av allt tidigare arbete.
Falsning: Sprickor i falsen uppstår lätt på papper i höga ytvikter. I ytvikter över 150 g för högbestruket och 200 g för obestruket bör papperet/kartongen bigas. Som regel går det bra att biga och vika kartong i ytvikter upp till 600 g. Däröver bör man ritsa eller göra flera bigar intill varandra. Bestruket papper i höga ytvikter är känsligare för sprickor i falsen än obestruket. Det beror på att bestrykningsskiktet inte har lika stor elasticitet som den obestrukna pappers-ytan. Även papper som innehåller returfiber är känsligare för sprickor vid falsning. En vanlig orsak till sprickor i falsen är också att man inte falsat längs papperets fiberriktning. Tänk på att sprickorna syns särskilt tydligt i tryckta, mörka ytor.
Limbindning: Bestruket, glättat papper kan innebära problem vid limbindning. Risken finns att bladen lossnar. Det beror på att papperet inte suger upp lim på samma sätt som ett obestruket papper och därför inte fäster lika bra. Ofta är det dock svårt att välja bort alla bestrukna pappers-kvalitéer enbart för att maximera styrkan i limbindningen. Man kan då istället motverka (men inte eliminera) problemet på andra sätt:
|
|
Se upp med sprickor i falsen, de syns tydligt på tryckta, mörka ytor.
Det finns flera sätt att undvika att lim-bindningen släpper. |
- Välj inte de mest glättade, bestrukna papperskvalitéerna.
- Välj en högre ytvikt. Det gör att limmet får större yta att fästa på.
- Undvik utfallande tryck som hindrar limmet att fästa.
- Se till att bokbinderiet använder så kallat kallim (dispersionslim), som fungerar bättre än smältlim på bestruket papper.
- Tryck inte på den yta på omslagets insida där inlagan ska fästa. Då riskerar man att omslaget lossnar från inlagan
- Stäm av med bokbindaren när trycksaken ska innehålla flera olika papperstyper, så att det inte uppstår problem med körbarhet (på bokbinderiet) och hållbarhet.
|
|
|
|
Lackering: Obestruket papper är inte meningsfullt att lackera (tunn hinna lack på det tryckta arket) i syfte att uppnå glanseffekt. Men det ger ett bra skydd mot stoftning. För att åstadkomma högre glans med hjälp av lackering krävs en tätare och jämnare pappersyta. Välj då ett bestruket papper.
Laminering på ojämna pappersytor, till exempel obestruket papper, är direkt olämpligt. Bästa resultat får man på högbestrukna, glättade eller halvmatta (silk) papper. Vid laminering (tunn folie eller film läggs på det tryckta arket) av ojämna pappersytor kan det uppstå mjölkiga prickar över de små fördjupningar som finns i pappersytan. Resultatet blir då en grådaskig yta. Särskilt tydligt blir detta på mörka heltäckande ytor. På obestrukna, präglade eller randade papper är det svårt att få lamineringsfilmen att fästa på hela ytan, vilket även det ger ett mjölkigt intryck. |
|
Lamineringen fäster bra på jämna pappersytor, men är direkt olämplig på ojämna pappersytor. | |
